Annelies önskedröm

- Isabella, sa Annelie och pekade. Är det där hästskon?

Ridläraren nickade. - Ja.

Annelie sträckte ut handen och vidrörde skon. Den kändes kall mot hennes fingertoppar, precis som vilken hästsko som helst. Hon visste inte riktigt vad hon hade väntat sig, men kanske att det skulle gå som en stöt genom kroppen eller någonting.

- Det känns ingenting speciellt.

- Det brukar det inte göra, sa Isabella.

- Jag hoppas att det betyder att jag blir hästägare, sa Annelie.

- Var försiktig med vad du önskar dig, sa Isabella med ett lyft ögonbryn. Du kanske får det.

Annelie skrattade. Det var ju precis det hon hoppades!